Ny dag nya tag!

Ville bara hälsa er alla en GLAD PÅSK, och att ni får en fin påsk..

Här sitter man på en fredag kväll med halv förkyldning och funderar på allt.. Är så otroligt glad att ha Erika vid min sida nu.. Nu i allt elände.. Visst hon kanske få höra saker som hon kanske inte vill höra ibland, men ibland känns verkligen ALLT hopplöst.. Känner mig ut tittad av alla mina vänner.. Som om det är någon som har sakt något om mig.. Men det tror jag inte, men det känns som så.. Varför måste jag vara så värdelös i visas ögon? Jag har verkligen försökt mitt bästa.. Men det går till en viss gräns sen ger jag upp.. Saknar farmor en hel del faktiskt.. Att bara åka dit med pappa och sitta där, bara sitta och snacka om ALLT.. Saknar verkligen henne.. Hon förstog och fick en alltid på bättre tankar.. Att allt verkade så lätt..

Är så besviken på min egna mamma, att hon önskade inte mig.. Att jag inte har några känslor och massa skit.. VARFÖR? Hur kan man bli så värdelös i ens egens mammas ögon? Visst det kanske är dumt för mig att sitta och skriva detta i bloggen, men det är här jag skriver om mina känslor och funderingar.. Hon får verkligen mig att må piss och nå botten ÄNNU mera.. Känns som när jag väl tar mig upp så åker jag ner.. Berättar ALLT till Erika, hon blir så arg.. Mitt hjärta, min syster, min andra halva.. Love you sis...

Ibland sitter jag och funderar om jag någon gång skulle bli riktigt dålig och hamna på sjukhuset, vilka skulle komma, vilka skulle stötta mig, vilka skulle finnas där för mig.. Dom jag minst annar? Det är hemst att jag sitter ens att fundera på såna saker.. Jag känner mig verkligen splittrad.. Allt går i en ond cirkel, som jag vill ta mig ur.. Men dom som är med i onda cirkeln hindrar mig, för att det kommer bli bättre. MEN hur länge ska jag behöva VÄNTA? Jag har väntat över ett halv år år nu.. Är inte det tillräckligt mycket, tillräckligt mycket lidande för mig???

Jag vill bara vara LYCKLIG och ha LUGN och RO.. Kan jag inte få det? Kan jag inte bara få må bra? Dom säger det, dom som haft besvärligt barndom får igen det när dom blir äldre.. Att oturen vänder till lycka.. Alltså måste jag få lycka resten av mitt liv.. Näe men nästan.. Jag försöker verkligen vara stark och stötta allt och alla.. Men märker att jag börjar tappa greppet, för jag tar åt mig av ALLT..

Min älskade pojkvän, Erika och pappa finns verkligen där för mig.. Men Tomas börjar tappa greppet med, för han är ofta sur, vi blir ofta ovänner och osams för skit saker.. Vårat förhållande påverkas av mamma och pappas seperation.. Vilket är INTE bra, vem vet tänka om det blir samma sak för oss? Det vill jag verkligen INTE.. Men vi blir ju påverkad av allt för vi är upp i det dagligen.. 

Vill flytta till eget, men då säger pappa NEJ.. För han vill att vi tar huset när mamma och pappa har skilt sig.. Men verkar inte hända.. Det är en sak som också är jobbigt.. Att ens föräldrar ska skiljas.. Barnen vill ju att ens föräldrar ska vara med varandra tills dom dör.. Vilket inte mina kommer bli.. Men huvudsaken DOM bli lyckliga.. Kanske inte i början, MEN med tiden.. För älskar dom båda oavsätt vad, och oavsätt vad dom säger om mig så kommer jag alltid älska dom.. Dom är ju mina föräldrar.. Näe, nu blir jag ledsen av alla tankar och funderingar.. Så ska lägga mig i soffan och kolla på tven lite.. Ha en trevlig helg allihopa.. =)

Se dessa klipp, man blir verkligen berörd..