Motgångar
Hej på er söta läsare..
Känner att jag måste verkligen få skriva av mig.. Är så JÄVLA less på alla disskutioner och på hopp på mig hela tiden.. Alltid jag som gör fel.. Bara mig det är fel på.. Måste alltid tänka på vad jag säger och gör så det inte blir sura minner.. Ska det vara så? Är jämt sur JÄMT.. Vad jag är gör så blir det fel? Varför då vara med mig? När var det senast man fick höra att man var älskad? Jag gör ju ingenting.. Näe, det är inte jag som städar, lagar mat, tvättar ser till så saker händer? Näe det gör jag inte va? BLÄ.... Vill bara ha lugn och ro.. Slippa höra hur värdelös jag är.. Det är fan aldrig roligt att höra, inte för någon och defenitivt inte varje dag... Men men är väl sån period nu.. Vill bara ha som förr, då det uppskattades det jag gjorde som jag fortfarande gör.. Är det för mycket begärt? Vill bara känna mig älskad... Men börjar verkligen fundera på om det är mig det är fel på.. För att få uppskattning så måste man göra sig förtjänt av det. Jag kanske inte har gjort det? Eller? Nog om det..
ÄLSKAR DIG Tomas över hela mitt hjärta och vill vara med dig för evigt... You are the one for me... Du finns alltid för mig...
Sen tycker jag så fruktansvärt synd om min pappa... För att han börjar bli mer och mer förbannad på farmor för varje dag som går.. Visst hon var elak, väldigt elak.. Men det var förr.. Tänk på hur hon var NU innan hon lämnade oss.. Hon var en ängel.. Gör så ont att få höra allt det dära för jag har en bra bild av farmor på grund utav dom senaste året vi var med henne... Hon var en annan person nu på slutet, som att hon såg vilka som fanns för henne.. Men pappa känner sig utnyttjad, vilket jag kan förstå. MEN hon var inte sån på slutet.. Jag vill kunna säga till pappa att han har fel, men det kan jag inte. Kan bara säga att hon var bättre på slutet och hon ser sanningen från himmelen nu... <3 Så som sakt jag har en del tankar i mitt huvud nu.. Väldigt känsliga dessutom.. Vilket är fruktansvärt jobbigt.. För jag har för det första svårt att visa känslorna, så det gör inte saken bättre. Försöker öppna upp mig, men för att kan göra det.. Så måste jag ha någon som själv kan visa känslor.. =( Jaja mycket snack nu.. Det var de.. Jag ÄLSKAR alla mina nära och kära.. Men ibland känner man sig inte älskad tillbaka... Men vet verkligen vilka jag har vid min sida när det är som värst, och ni vet vilka ni är... Är så tacksam att ha er vid min sida..
ÄLSKAR DIG TOMAS STRÖM..
